Idag vid ett mindre ingrep eller vad man nu kan kalla det så sa läkaren efter åt till mig "Vad himla duktig du är! Verkligen smärt tålig, inte ett knyst sa du juh! Det märks att du precis fött barn! Men nu vet du vet att när bedövningen släpper så kan det nypa till "lite" granna". (Och då menar jag att jag verkligen hörde och förstod "lite" som lite)

Vi pratade en stund efter åt om hur lustigt det är de här med att föda barn, alltså hur snabbt man glömmer. Och läkaren påstod liksom att många saker gjorde mindre ont efter att man fött barn.. Men nu råkar det vara så att läkarn hade fel fel fel!! saker gör inte mindre ont, verkligen inte.. och det gjorde inte alls "lite" ont. Det har gjort MEGA mycke ont!!
Så pass ont att lilleman redan vid 15.00 snåret bestämde sig för att ta sitt pick och pack(jo han bestämde själv) och åka över till sin mormor och morfar och natta över där ikväll så att hans pappa kunde ta hand om hans stackars mamma som legat och gråtit vild förtvivlan över sin arma stackars mage som minsan inte gör "lite" ont.
Har under dagens lopp påstått att smärtan är värre än själva förlossningen, men enligt Peter så vet han inte riktigt om det stämmer.. Men då man liksom redan glömt bort det där så är det ju inte så lätt att jämföra. För nu är det som så här enligt mig och säkert kan många utav er som fått barn hålla med mig. Hade denna disskusion med läkaren och denna kunde väl
 hon hålla med om, om än.... denna fortfarande sa att jag i dag endast skulle ha "lite" ont... jaja.. ska sluta tjata om detta.(Men kan som inte släppa det där med lite) Tur att jag fick citadon med mig hem!

Ni förstår det är så här att med tiden glömmer man bort hur ont det gör att föda och så här känner jag nu, sisådär 3 månader efter Theos födsel... Så gissar att om ytterligare ett år kommer minnet av att föda för mig vara ungefär vara som att bajsa, men med ett betydligt roligare resultat ;-) 

Två dagar efter förlossningen: Jag ska ALDRIG mer föda barn!!!!!!!!

Tre veckor efter förlossningen: OM det någonsin bli några fler barn, då blir det ett planerat snitt!! That's it!!

En månad, kanske två efter förlossningen: Ja det gjorde ont och var kämpigt som tusan, men det var värt det, varenda liten minut och sekund!!

Tre månader efter förlossningen: Hur jobbigt kan det ha varit? Det är ju bara att andas in av lustgasen och sen var det bara att krysta, och sen blev det ju ändå akutsnitt. Och hade jag verkligen så ont efteråt?



Nu ska vi fortsätta kvällen med soffmys, en vetekudde, lite godis och förhoppningsvis en bra film! Och magen..jo det börjar faktiskt kännas lite bättre.. ;-)
Men nu längtar vi faktiskt mest av allt tills imorgon bitti då vi får hämta hem vår lilleman igen.