Kalas

Tidigare nämnda tvååring fyllde år härom dagen och det skulle naturligtvis vara kalas. Som den bull-mamma-wannabe jag är hade jag varit ambitiös och bjudit "till", lektant det brukar vara min grej(brukade iaf), så sa till familjen att bjuda hem barn, köpa ballonger så hjälps vi åt med både tårta, bullar och fiskedamm. (Jag vet att de har sånt på sådana där riktiga födelsedagskalas.) Kalaset varade “bara” några timmar, men tog helt musten ur mig. Hur kan fem barn kännas som femtio? Tack och lov blev de andra föräldrarna också trötta och gjorde kväll innan undertecknads fasad rämnade helt.

Låg därefter som en strandad val framför tv:n resten av kvällen, med rusin i håret och tårta i mungipan.
Men tror i alla fall tvååringen(min numera något sånär kompis) med kompisar uppskattade kalaset, måste ses som ett stort pluspoäng!

Vet inte om jag nämnt att tvååringen med familj numera är umebor?!


Tidigare inlägg Nyare inlägg