Idag tog vi bussen ner till stan lilleman och jag och mötte upp 4 söta tjejer, små kompisarna Alwa-Lii och Ellen med mammor. Planen för dagen var att lämna in en telefon på lagning och hitta ett par skor och få i oss lunch. Därefter bara strossa runt och kanske hitta några fynd. Vi lyckades med två av dom för bestämda sakerna. Men skor verkar vara ett hopplöst fall. När blev jag så kräsen? Tur internet finns.För där finns det skor!

Lunchen avnjöts av både stora och små, då det till småttingarnas förtjustning fanns både vattenmelon och persikor att smaska på.

Efter lunchen upptäckte vi till Theos förfäran att snuttefilten var spårlöst försvunnen, vi tog genast uppdraget på fullaste allvar och plöjde gångarna och kassornas hittelådor genom samtliga affärer vi besökt timmen innan. (Det hade hunnit bli en del) Men tillsist, på sista affären vi tittade in på(första vi besökte) och just när vi gett upp hoppet om att hitta den överhuvudtaget, så låg den där mitt framför oss. Lyckan och lättnaden var enorm. Vad gör man utan snuttefilt liksom?

Nu har han ju reserver..men det var ju nu han var snutte sugen. Och vad gör vi inte då för våra barn.