Idag har vi varit sjukhuset jag och Theo. (Nej, vi vi är inte livshotande sjuka men har varit på återbesök på barnkliniken och sedan passade vi på att hälsa på både uppe på urolog och på ortopedavdelningen.) Vi hade tid kl 10.30, men skulle vara där 10 minuter innan. Detta innebär i princip planering från 07.00 på morgonen, med mat- och sovtider så att man tajmar in besöket på kliniken när Theo alltså har ätit men ännu inte hunnit somna så där riktigt djupt så man forfarande kan väcka han utan att han är vrål hundrig. Ja, ni hör ju själva vad enkelt, särskilt då äta är synonymt med sova inom 20 minuter. (I alla fall på morgonkvisten) Väl nere på sjukhuset (fortfarande vaken) skall de alltså ha denna tolv veckor gamla pojke(nämnde jag oerhört nyfikna) att ligga stilla så att dom kan utföra deras undersökning. Jo, men visst. Självklart. Efter sisådär 40min tyckte han inte riktigt att det var sådär kuligt som han från början tyckte att det var.

Alltså, som ni vet så är jag ju mamma ledig från detta vitahus vi nu besökte. Som den goda, "snälla" tjej jag naturligtvis är, åkte vi därför upp efter önskemål av mina goa arbetskollegor(och föredetta) någon gång då och då, när vi liks har vägarna förbi och hälsar på. Speciellt uppe på ortopeden blev Theo extra ompysslad och blev flyttad från famn till famn (jag tror att i hans ögon var dom nog runt 150st, famnarna alltså), men lika glad var han för det.. Sedan bar vi av hemåt i regnet hade egentligen planerat att promenera med Emma och Lina, men vädret satte stopp! Så istället så blev det städning, så har skurat och torkat (jag har fått lite rödlätt färg efter några timmar, kan nästan tro att jag legat ute i solen, men ack vad man mistar sig här är det endast en tjej med lite dålig kondis som slitit som djuret med att bära kartonger till och från källaren). Och nu har tröttheten kastat sig över mig och jag tror jag ska göra lilleman sällskap i alla fall en liten stund.