Berlin besöket...
I februari detta år var jag på semester i 14 dagar aldelens ensam om man inte räknar med lilleman som då spenderade sin tid i min mage, dock visste vi vid den tiden inte om hans närvaro. Theos äldsta moster har tillsammans med sin snälle, ödmjuke, tålmodige (förutsättningen för att stå ut med mostern) man bestämt sig för att fly Sverige på obestämd tid. Trots hela familjens protester, böner, tårar, hot och utpressning flyttade de hela bohaget ned till Tyskland, Berlin rättare sagt för x antal år sedan. En ljus trerummare nästan högst upp på strasse nånting, med utsikt över stan och närhet till allt vad shopping och uteliv heter.
Och? Vem bryr sig? Jag bor i en ljus (vad fan, man har väl bra belysning) norrlandslägenhet med utsikt över snart(läs snart) NetOnNet (vintertid, när löven fallit av björkarna som står i vägen, då kan man skymta byggnaden mellan hustaken).
Nåväl, inte nog med att tjurskallarna flyttar ned, de ska dessutom ha oss till att hälsa på. Först sade jag nej. “Sitt där i Berlin nu då! Var med alla era kompisar som ni påstår att ni har där nu då! Skit i familjen bara!” Sedan kom jag på att jag knappast lär ta mig någon annanstans på semester i år. Så jag ringde upp igen och sade att jag kommer väl då, och jag kommer själv.
Jag strosade runt dessa veckorna och verkligen lärde känna staden både själv och tillsammans med syster och Steve: jag hade picknick på Zoologicgarden, ägnat mig åt shopping längs galleriorna på Rathaus steglitz, lunchat i Berlin Hauptbahmhof, hann få en glimt av bla Harrison Ford påprämiären av Morning Glory, åkt s-bahn och u-bahn kors och tvärs runt staden, ätit gott på diverse olika resturanger och även hemma hos syster med man, en liten tatuering fick efter lite velande till sist en plats och pryder numera min kropp, och velat spy tarmarna ur mig på zoot, vid besöket inne hos girafferna. (Nejdå, inte riktigt. Jag mår illa av blotta tanken på stanken därinne, var ju där i februari så man fick hälsa på djuren i deras "stall" på grnd av kylan. Och då jag inte hade ätit sedan frukost och då man hade en bebbe i magen(vilket jag då inte visste) så var inte besöket hos giraffen ett så smart drag. Jag vann därmed första pris i Tidernas idiot-tävlingen. Efteråt satt jag som en pensionär på en parkbänk i 45 minuter och bara svalde. Köpte sedan en magnum till lunch ihop för att lätta illamåendet)
När man turistar får man lite perspektiv på sitt eget bo:
Skillnader mellan Umeå och Berlin:
I Umeå går människor i Foppa-tofflor. I Berlin går man INTE i Foppa-tofflor. Istället tittar man väldigt konstigt på andra människor i Foppa-tofflor.
I Umeå har människor Emmaljunga-barnvagn (barnvagnarnas Touring, närmast ett terrängfordon som går att köra över både stock och sten). Det har man INTE i Berlin. Där har man små nätta trendiga trehjuliga barnvagnar som INTE fastnar i spårvagnsdörrarna och INTE upptar hela barnvagnsutrymmet på spårvagnen så människorna med de små nätta trendiga trehjuliga barnvagnar inte får plats och då blir jävligt irriterade på bonnläppen med bautavagnen. (Detta är altså något jag funderat över nu i efter hand, så ni inte tror att jag gick runt och släpad på en tom barnvagn på min Berlin resa)
I Umeå skämtar människor hurtigt med kassörskan på affären. Funkar INTE i Berlin.(Kan hande för att för att jag inte är så duktg på språket) Man får då ännu en konstig blick tills man viker undan med blicken och nästan ber om ursäkt, medan man hoppas att hon som stod bakom i kön inte hörde något. Och hörde hon något så går hon antagligen och skrattar sig halvt fördärvad hela vägen hem över bonntölpen på NK.
Nu är vi hemma. Sitter på min altan med NetOnNet utsikt (typ) med en tekopp, iförd Foppa-tofflor och reklam-tröja och mjukisbrallor med tumgrepp och förundras över stadsfolket.
Borta bra men hemma bäst.
Fast vi åker nog ned igen i februari, denna gången med Theo utanför magen då förstås och med sulky vagnen i bagaget!
Jag under mitt besök med min systers man Steve
Min älskade syster!! Som jag saknar så oerhört mycket!! Längtar tills ni kommer hem igen! :-)
Den hemska giraffen som får det att vänsa sig i magen på mig bara jag tänker på den...
Och? Vem bryr sig? Jag bor i en ljus (vad fan, man har väl bra belysning) norrlandslägenhet med utsikt över snart(läs snart) NetOnNet (vintertid, när löven fallit av björkarna som står i vägen, då kan man skymta byggnaden mellan hustaken).
Nåväl, inte nog med att tjurskallarna flyttar ned, de ska dessutom ha oss till att hälsa på. Först sade jag nej. “Sitt där i Berlin nu då! Var med alla era kompisar som ni påstår att ni har där nu då! Skit i familjen bara!” Sedan kom jag på att jag knappast lär ta mig någon annanstans på semester i år. Så jag ringde upp igen och sade att jag kommer väl då, och jag kommer själv.
Jag strosade runt dessa veckorna och verkligen lärde känna staden både själv och tillsammans med syster och Steve: jag hade picknick på Zoologicgarden, ägnat mig åt shopping längs galleriorna på Rathaus steglitz, lunchat i Berlin Hauptbahmhof, hann få en glimt av bla Harrison Ford påprämiären av Morning Glory, åkt s-bahn och u-bahn kors och tvärs runt staden, ätit gott på diverse olika resturanger och även hemma hos syster med man, en liten tatuering fick efter lite velande till sist en plats och pryder numera min kropp, och velat spy tarmarna ur mig på zoot, vid besöket inne hos girafferna. (Nejdå, inte riktigt. Jag mår illa av blotta tanken på stanken därinne, var ju där i februari så man fick hälsa på djuren i deras "stall" på grnd av kylan. Och då jag inte hade ätit sedan frukost och då man hade en bebbe i magen(vilket jag då inte visste) så var inte besöket hos giraffen ett så smart drag. Jag vann därmed första pris i Tidernas idiot-tävlingen. Efteråt satt jag som en pensionär på en parkbänk i 45 minuter och bara svalde. Köpte sedan en magnum till lunch ihop för att lätta illamåendet)
När man turistar får man lite perspektiv på sitt eget bo:
Skillnader mellan Umeå och Berlin:
I Umeå går människor i Foppa-tofflor. I Berlin går man INTE i Foppa-tofflor. Istället tittar man väldigt konstigt på andra människor i Foppa-tofflor.
I Umeå har människor Emmaljunga-barnvagn (barnvagnarnas Touring, närmast ett terrängfordon som går att köra över både stock och sten). Det har man INTE i Berlin. Där har man små nätta trendiga trehjuliga barnvagnar som INTE fastnar i spårvagnsdörrarna och INTE upptar hela barnvagnsutrymmet på spårvagnen så människorna med de små nätta trendiga trehjuliga barnvagnar inte får plats och då blir jävligt irriterade på bonnläppen med bautavagnen. (Detta är altså något jag funderat över nu i efter hand, så ni inte tror att jag gick runt och släpad på en tom barnvagn på min Berlin resa)
I Umeå skämtar människor hurtigt med kassörskan på affären. Funkar INTE i Berlin.(Kan hande för att för att jag inte är så duktg på språket) Man får då ännu en konstig blick tills man viker undan med blicken och nästan ber om ursäkt, medan man hoppas att hon som stod bakom i kön inte hörde något. Och hörde hon något så går hon antagligen och skrattar sig halvt fördärvad hela vägen hem över bonntölpen på NK.
Nu är vi hemma. Sitter på min altan med NetOnNet utsikt (typ) med en tekopp, iförd Foppa-tofflor och reklam-tröja och mjukisbrallor med tumgrepp och förundras över stadsfolket.
Borta bra men hemma bäst.
Fast vi åker nog ned igen i februari, denna gången med Theo utanför magen då förstås och med sulky vagnen i bagaget!
Jag under mitt besök med min systers man Steve
Min älskade syster!! Som jag saknar så oerhört mycket!! Längtar tills ni kommer hem igen! :-)
Den hemska giraffen som får det att vänsa sig i magen på mig bara jag tänker på den...
